They see me rollin'

Ja ungefär så var det. Jag hade aldrig hört talas om stället innan, men det ligger några mil från skidorten Aspen (har du sett filmen Dum & Dummare?) i Colorado och det är en strålande höstig bergsmiljö här. Varför det känns som jag kom hem vet inte riktigt, men det bara känns så. Vi har världens trevligaste receptionist på stället vi bor på. Hon började med att skicka ut oss på en liten vandring (hon ritade en liten karta så vi skulle hitta rätt led) upp på ett berg, och pekade med hela armen när vi var på väg dit utan vatten med oss. Det måste man dricka på den här höga höjden tydligen, orten ligger på ca 2000 m ö h. Vandringen bjöd på kraftig stigning på röd mark med fin utsikt som belöning.

Men den uppvärmningen ville vi ha mer, och vi frågade självklart vår guide. Så dag två (idag) gick vi upp tidigt och skulle ta oss till trädgränsen på Mt Sopris strax utanför stan. Det krävdes en liten biltur, på bland annat en väg som fått grusvägen upp till Rostberg att likna Autobhan. Men säg något som inte vår gula pärla inte fixar!

Man kan roa sig med att skrämma upp varandra om diverse djurliv, vad man skulle göra om vi skulle stöta på en svartbjörn, lite skallerormar eller mördarbin. Vi slapp allt det, det vimlade dock av kor, fåglar och diverse smågnagare som ekorrar och sorkar. Nåväl, ett par timmars vandring uppför nådde vi dagens mål, Thomas Lakes, som ligger på ca 3000 meters höjd. Vi bjöds på fina vyer och frisk luft, hur hurtigt som helst (det firades/förstördes självklart på helylleamerikanska Red Rock Diner, tips från receptionisten, med köttfärslimpa och äppelpaj med glass)!

Dagarna innan vi kom hit ägnade vi åt bilkörning, Hooverdammen, Grand Canyon, Monument Valley och Four Corners. Utah överraskade mig positivt, jäklar vilken natur! Vi får se vad Colorado har att bjuda på när vi åker genom Independence Pass imorgon när vi börjar vår resa ner mot Texas.